ATT FÖRLORA EN ÄLSKAD Det blev ett par dagars uppehåll på bloggen, vilket jag förklarade på Instagram men det är ju inte alla som har det. Hur som. I fredags fick jag ta det svåra och rätt oväntade beslutet att avliva min älskade vän, livskamrat, stora kärlek Lilleman. Därför känns bloggandet inte riktigt lika kul just nu, därför längtar jag inte riktigt lika mycket till jul. Det kommer, men det kommer ta lite tid att sörja. & det här ska inte vara en livsstilsblogg som handlar om allt som händer i mitt liv, utan snarare uteslutande så mycket det bara går om julen. Därför ville jag egentligen inte skriva det här inlägget men om jag inte är lika alert alla dagar eller skrivet oinspirerat så förstår ni varför, jag har tankarna på annat håll eller så rinner tårarna nerför mina kinder. Vi var vänner, konfidenter, sovkamrater, tröst åt varandra, lekkamrater och vi var en tight liten familj, han och jag. Även om vi fick in några till underbara i familjen så har han alltid varit min, mitt hjärta, mitt barn, fast en katt. Så nu vet ni varför jag kanske missar ett inlägg eller två, varför det ibland blir lite knasigt. Det kommer bli bättre, jag måste bara få sörja klart först. Tack för ordet.  |
Det är fullt förståeligt, jag skulle själv gå sönder om någon av mina pälsbollar skulle gå bort. Kram!
SvaraRaderaLider med dig och vill inte ens tänka tanken om mitt lilla hjärta.
SvaraRaderaKram!
Ush vet precis hur det känns. Massa massa kramar till dig.
SvaraRaderaÅh, så sorgligt! Jag vet precis hur det är! Förlorade själv tre av mina pälsbollar inom ett år och det gör fortfarande ont! Kram!
SvaraRaderaSå tragiskt, beklagar sorgen ;( Det är så hemskt tungt när de lämnar oss, våra finaste vänner. Så söt han var. Påminner jättemycket om vår kisse Knut som fick lämna oss förra hösten. De lever i våra minnen <3
SvaraRadera:( Usch vad tråkigt!
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Vet precis hur ont det gör...
SvaraRadera