Juldagen och vad som komma skall.

NY KAMERA OCH SNART NYTT ÅR.



Jag fick en superfin, superbra och superhärlig kamera i julklapp av min snälla make. Jag måste verkligen ha varit riktigt snäll i år för den här julklappen är en av de bästa jag fått. Så nu går jag runt och fotograferar lite allt möjligt och funderar på hur jag ska göra med alla foton osv. Jag vill ju inte hålla liv i julbloggen mycket längre nu eftersom det mesta av julfirandet är över. Nästa stora grej är ju nyår och om en vecka eller så  (runt den 6:e) kommer jag nog ta ner alla julsaker och då får bloggen vila till nästa år, när det är dags att så småningom väcka den till liv igen.



Vi är inte riktigt där än, några få blogginlägg återstår men de är få och med ojämna mellanrum. Men jag har ju en vardagsblogg också, som förvisso har ledat på is sen i juni men som jag nog får ta tag i nu när jag har en så bra och fin kamera, något måste min kreativa del få jobba med. Så snart kan ni följa mig på Mitt så kallade liv.


Men nu till juldagen.

Till slut kom snön, inte så mycket men tillräckligt. & barnen blev som tokiga, såklart, precis så som barn ska bli när det äntligen, äntligen, äntligen kommer snö. Så vi gick ut och lekte tills kinderna glödde av kyla och blickarna var fulla av liv. För det var kallt, jättekallt. Den skånska vintern går genom märg och ben och bosätter sig där bara ett riktigt långt hett bad kan nå. Den tar sig in, tar över och kyler inifrån. Det är en märklig känsla.



Men med lek och stoj står man i alla fall ut en stund i sådan kyla. & med strumbyxor, tjocka vantar och sorel på fötterna kan det till och med vara ganska skönt. En lite stund, om inte annat så för att låta julmaten sjunka undan lite och göra plats för annat.

Så när barnen var färdiglekta, vi frusna och skymningen manade på begav vi oss hem för att tina upp. Vi lagade varm choklad åt barnen och äpplemustdrinkar åt oss. Sånt som är nästan lika bra som ett varmt bad, för att det värmer upp inifrån.



& när mörkret lagt sig plockade vi fram all julmat och gjorde slut på sill och köttbullar, satt årligen med svullna magar och nöjda hjärtan och med en jul bakom oss som en av de bästa. Kvällen avslutades med sällskapsspel och många, långa skrattanfall som resulterade i magknip och träningsvärk. Härligt.



Nu är det söndag och vi har hunnit med en annandag med hejdåvinkning och städning av hus, en lördag med bilfärd ToR till Jönköping och härligt umgänge med svärfar och bonussvärmor och matning av änder i ett mycket snöigare landskap än Skåne.



Mannen och barnen har åkt iväg till skogen för att promenera, leka och grilla korv men jag, jag njuter av ensamheten, tystheten och möjligheten att göra precis vad jag vill för några timmar. Det är lyx för mig.