Att längta efter snö

NÄR BLIR VÄRLDEN VACKER IGEN?

Det är mörkt ute och vinden är kall och hård. Jag drar jackan tätare kring kroppen och försöker sticka ner huvudet så mycket det bara går i halsduken som jag virat varv efter varv runt min hals. Inne är det inte ännu riktigt dags för tusentals små ljus för att lysa upp tillvaron, även om det redan nu hade varit välkommet.

Så då längtar jag i stället. Till den singlande snön som lyser upp världen och gör allting lite vackrare, lite mer poetiskt och tilltalande. Den där snön som får kvällarna att te sig som ljusa och en vinterdag att reflektera ljuset som en sommardag.

Jag längtar tills facebook svämmar över av statusar om snö, ni vet så där som gör att man rusar mot fönstret för att se om det är likadant utanför mitt fönster. & har man tur så får man se de allra vackraste vita flingorna i sakta mak singla genom luften, fyllda med löften om snölyktor, pulkaåkning och en vit jul.

& jag avundas dem som bor i norr, där en vit jul är en garanti och man inte behöver fundera om snön kommer eller ej. Där det inte finns någon risk för en grön gräsmatta utanför husknuten på julaftons morgon. Där, där hela landskap är som tagna ur den allra finaste jultavla, med vita granar och vidder så vackra att man får tårar i ögonen.

Vi har det inte riktigt så, nej inte alls. Vi är inte riktigt vana. Här blir vi som tokiga bara det faller några centimeter snö, tågen spårar ut, klarar inte kylen och samhället står nästan stilla. Bilar åker i diket i parti och minut och vissa har helt missat det där med snö och går i shorts fastän det är minusgrader ute.

Men jag älskar det. Jag älskar känslan när de första flingorna skymtas från en grå himmel. När den första snön lägger sig och jag får fotografera och se världen som om den vore pånyttfödd. När marken utanför färgas vit och stillheten lägger sig över Blomstergården. För hit kommer inga plogbilar, här är snön vit länge och alldeles, alldeles underbar. Här är det som att befinna sig norr över, upp i landet där snön får ligga ett tag, där den får vara, utan bilisters inverkan.

Det längtar jag efter. Det vita guldet, det mest underbara som finns när det är december månad och julen står inför dörren. Det är vad jag önskar mig allra mest just nu.

Så jag håller tummarna och hoppas att världen blir vacker igen.

Alldeles strax.