För alla uteblivna snöänglars skull.

VINTERSAGA.




Fastän det på intet sätt är garanterat så tänker jag att det blir en vit jul, en jul med mycket snö (för att vara i Skåne), en ljus jul. Jag ser fram mot att skotta snö, använda mina tjockaste Sorel, förpacka min kropp i lager efter lager och vandra länge kring vitbeklädd åkermark. Att få de där rosiga kinderna ni vet, de jag brukar skriva om ibland, de som på något sätt är det yttersta beviset på  att man andats frisk luft och fått upp flåset lite. Antingen på grund av pulkaåkning, snöskottning eller snöbollskrig. Eller av en lång, härlig promenad där lungorna fått jobba ordentligt och tacksamt tagit mot all den friska luft som erbjuds.



Men än är det bara oktober och i oktober faller inte snön. Så medan dagarna bockas av och vi närmar oss en fröjdefull tid så tittar jag på bilderna från två år sen, då snön föll perfekt till det var dags att sätta upp adventsljusstakar, ljusslingor och baka lussekatter. & lussekatter smakar aldrig så bra som varma och nygräddade och med snön sakta singlande ned utanför fönstret utanför.



Så jag väntar på snön och hoppas av hela mitt hjärta att den faller i år. För förra årets alla uteblivna snöänglar, snöpromenader och perfekta julstämning.



Vi får hoppas på i år!