It may be fall outside...

BUT IN MY HEART IT IS CHRISTMAS



Dagarna kan inte gå fort nog, ändå går det så långsamt. Det är som om tiden står stilla och rusar samtidigt, går det att förklara eller ens förstå? Jag skakar på huvudet åt mig själv och skrattar lite åt galenskapen. Den här härliga julbacillen jag drabbats så hårt av.



Så jag dricker lite julmust, äter en saffransgriffel eller två och inuti mitt huvud nynnar jag på julmusik, allt för att "stå ut" tills jag äntligen, äntligen får gå all in och plocka fram mina julsaker. Då när jag varsamt kan hänga ljusslinga efter ljusslinga runt omkring i huset. Lyssna på Driving home for Christmas tills grannarna blir tokiga på mig, baka batch efter batch med Lussebullar och Cake Pops, gå runt i huset och dofta på alla hyacinterna som jag lägligt placerat överallt där jag få (alla uppskattar inte hyacinthysterin jag skulle kunna ägna mig åt). Förhoppningsvis tittar jag ut genom fönstret och ser stora, vackra, fluffiga snöflingor som alldeles strax kommer täcka marken och göra den vackert vintervit.



Men det är ett tag kvar, det är ju det, hur gärna jag än vill att det ska vara jul och vinter prick nu så måste jag vänta, i alla fall trettio dagar eller så. Men sen, sen kommer huset explodera av jul, musik och dofter. Som jag längtar.