Ljus ute, ljus inne, ljus i sinne.

LJUSPIMPAT



Hej kära läsare, har ni det bra så här den första advent? Har ni tänt första ljuset, ätit en lussekatt eller två? Smaskat i er pepparkakor och smakat på glöggen? Det är ju så härligt nu, det är fritt fram för precis allt. & jag märker att det inte bara är jag som längtat extra mycket efter julen i år, jag tycker att folk generellt sett är tidigare och har längtat mer. Som om vi törstar efter det mjuka, ombonande, varma, omtänksamma. Ljusen, dofterna och minnena. Härligt.

Jag har ju julpyntat, som ni vet. & i går var det dags för mannens bidrag, att sätta upp ljusslingorna (det är lite hugget som stucket vem av oss som gör det men i fredags hann jag inte så då gjorde han det i lördags). & oj om jag var glad att slippa stå ute i skånsk snålblåst och brottas med ljusnätet. Jo man tackar.

För det är ju inte bara inomhus det behövs lite julkärlek. Minst lika viktigt är det (för mig) att trädgården och huset får sitt. Vi är relativt restriktiva (tycker jag) så vi pimpar med ett ljusnät i vår stora syrén, en slinga kring staketet på framsidan, lite ljus i enarna vid entrén och nytt för i år, en stor konstsmidesstjärna på baksidan som välkomnar fint när vi kommer in i vardagsrummet. Det ska förvisso till lite till där ute. Jag hade tänkt mig ha en gran men eftersom den kan bli svår att hålla upprätt (vi vill inte borra i trädäcket) så får det nog bli lite enar, smågranar och annat grönt som sällskap till stjärnan.



Det är mysigt, här där vi bor, många som sätter upp vackra ljusslingor och det gör det till ett ombonat område. Sen finns de de i grannområdena som går totally bananas (Tänk ett päron till farsan firar jul) och det är inte min smak men heller inte mitt hus så det har jag inget att säga om. Det som får var och en att trivas är det som är det viktiga. Men jag brukar tänka på folks elräkningar, det brukar jag.



& nu är det nästan klart utomhus, jag ska bara sätta upp en slinga på balkongen utanför vårt sovrum också, det ger ett så mysigt sken inne i sovrummet när man tittar ut. Men sen, sen är det helt klart (tror jag) och det är dags att bara njuta av allt det härliga. Lyllos mig!