Då, då vet man att det är jul.

JULKÄNSLAN.



Det är en gammal bild men kanske en av mina absoluta favoriter. Första julen i vårt hus och allting var som i en saga. Just för att det råkade bli så attans perfekt på något sätt. Snön var djup, vit och alldeles bedårande, kylan var kall, så kall, julklapparna var många, stämningen var fantastisk, gästerna underbara och bilden här ovan skänker mig extremt mycket julkänsla på grund av det.



Ni vet, när brasan sprakar, granen glittrar, barnen är glada, katten lyckas hålla sig undan granen, paketen är vackert inslagna, sillen är gudagod och lugnet infinner sig direkt på morgonkvisten. Precis så var vår första jul i huset. Sen dess har vi inte firat julafton med barnen i huset, inte på julafton. Men i år, i år är det dags igen och det ska bli så mysigt. Hänga upp julstrumpor och ladda med små paket, äta en rejäl julfrukost, lyssna på julmusik prick hela dagen, nunna på Let it snow, spela spel, titta på Kalle och knäcka nötter så att det står härliga till.



& Lille julafton, denna underbara kväll som lovar så mycket. Då när barnen lagt sig och skinkan går färdig i ugnen, när det snöar lite lätt utanför fönstret och brasan sprakar underbart. När de sista julklapparna slås in och försiktigt läggs under granen, när det smusslas med ett paket eller två, när klockan närmar sig midnatt och de första "God jul" uttalas. Då, då vet man att det är jul.