Att drömma sig bort bland isländska får och snödränkta fjäll

BJÖRNSTORPS JULMARKNAD


God förmiddag. Blev lite radioskugga efter att svärföräldrarna kom igår. Vi drack lite kaffe och snackade ikapp innan vi begav oss till Björnstorps julmarknad och framförallt Johans guldlamm. När vi var på Huseby frågade jag om de skulle vara på någon annan julmarknad i närheten och fick då reda på att de skulle komma till Björnstorps julmarknad (utanför Lund). & då var jag ju bara tvungen att dra med mig familjen dit. Dessutom har jag inte varit på Björnstorps julmarknad innan men det var en trevlig historia, inte i närheten så stor som Huseby givetvis men trevligt och på behändigt avstånd från hemmet.


& så fick jag ju klappa på de bästa fårskinn jag vet! Klapp, klapp, klapp! Så mjukt.

Här har vi ju Johan. Han blev omåttligt populär hos bonusdottern, varför kommer ni få se lite längre ner i inlägget.

Men jag var ju där för skinnen. Såklart.


Kolla på de där fantastiska fårskinnen som hänger där, underbara, isländska fårskinn. Det blir inte bättre än så. Jag bara älskar de här lurviga vackra skinnen och skulle behöva ett extra hus att dekorera för att få plats med alla skinnen. Jag föredrar ju de Isländska, kanske för att de är lite ovanligare (tänker att alla ju har de där krulliga gotländska?)? Skulle gärna dekorera med dem i ett vinterlandskap där luften är torr och snön inte blir blöt, men som boendes i Skåne är det ju bara att glömma.


Så jag får drömma mig bort till isbelagda sjöar, brinnande eldar, röda stugor och skog och fjäll så långt ögat kan nå. Där, på verandan, skulle jag ställa upp stora träfåtöljer, göra dem mjuka med hjälp av granris, fårfällar och vackra kuddar. Dekorera med en ljusdekorerad gran i en flätat kruka, ställa upp lyktor lägga fram filtar. Sen skulle jag sitta med en varm choklad i handen och titta ut över lugnet som jag inbillar mig råder på en sådan plats. Det doftar gran och rök från öppen eld, ångan från chokladen kittlar mina sinnen och den kalla luften får lungorna att nästan dra ihop sig av glädje.


I brist på det där extra huset så dekorerar jag inomhus istället. & fällarna drar jag med mig runt i hela huset (min man tror nog inte att jag är riktigt klok...), när jag tittar på tv eller när jag ska sova. De är varma och gosiga och för en frusen själ (som jag är) så är detta ett under av värme och mjukhet.

Här ser ni anledningen till Johans populäritet bland den yngre generationen. Inez, som inom några sekunder minsann spottade att det fann några hundvalpar dolda under alla de där pälsarna (i en hundbur alltså) blev helt till sig och jag fick fråga Johan om hon fick lov att klappa en av dem.



Hon fick mer än klappa för ut ur hundburen kom den här underbara lilla damen och Inez började nästan gråta av lycka, hon älskar hundar och speciellt hundvalpar. Jag tror till och med att Johan sa till henne att hon fick döpa hunden om hon ville (typ det bästa Inez vet, att döpa djur, oavsett om det är hundar, katter, fiskar, grodyngel, mjukisdjur, sniglar). Så Inez lycka var definitivt gjord. Hon döpte förresten hunden till Dolly (det heter hennes egen hund).

Efter den här upplevelsen vill Inez att vi åker och hälsar på Johan och Janet. Eller, ja egentligen är det nog hunden hon är ute efter, och islandshästarna (turridning) och lammen förstås.

Kolla, de här är ju också jättefina. Superhärliga att lägga ner i en barnvagn, på en bänk eller ha i bilen.  & som jag har skrivit innan, det är bra priser! Så bra så att en faktiskt kan köpa mer än ett skinn om en är sugen. Det är lätt värt att åka en liten bit då man dels får bra pris, bra bemötande och får produkter med fantastisk kvalité.

..

Givetvis fick ett nytt, mjukt, underbart isländskt fårskinn följa med hem. Ser ni? Det är stort! Här är det svärfar som snällt bär på det för att jag ska kunna fotografera.


Nu ligger skinnet här, i soffan framför brasan. & det är förvisso inte utomhus, det är inte speciellt kallt, inga skogar eller något snödränkta fjäll i närheten men det är underbart ändå.  För man kommer rätt långt med en isländsk fårfäll, en öppen brasa och lite julmusik. Ibland behövs det inte mer än så.